Att skapa en dokumentär är mer än bara att fånga bilder och ljud – det är ett arbete som kräver mod, eftertanke och framför allt en stark drivkraft att berätta en viktig historia. Just nu arbetar jag med en dokumentär som berör ett ämne som ligger mig djupt om hjärtat: människors bristande förmåga att stå upp för de svaga.
Utgångspunkten: En verklighet vi inte längre ser
Dokumentären kommer att belysa en oroande tendens i vårt samhälle – hur vi i allt högre grad blundar för orättvisor och vänder ryggen åt dem som inte har en stark röst. Det är inte en berättelse om en specifik plats eller individ, utan snarare ett spektrum av händelser och situationer där solidariteten förlorat mark.
Förproduktionen: Att bygga grunden
I planeringsstadiet handlar mycket om research. Jag samlar vittnesmål, nyhetsklipp och samhällsdebatter för att förstå mönstren bakom människors passivitet. Vilka mekanismer gör att vi inte längre ingriper? Vad är det som får oss att bli tysta vittnen? Det är frågor som kommer att styra dokumentärens struktur.
Parallellt söker jag efter personer som vill berätta sina historier – både de som har blivit övergivna av samhället, och de som en gång stod vid sidan utan att agera, men som nu vill reflektera över det.
Att hitta berättelsen bakom bilderna
Det svåraste i dokumentärt berättande är att göra det äkta utan att överdriva. Jag vill inte peka finger, men jag vill väcka känslor. Därför är det viktigt att planera varje intervju med stor respekt. Ingen ska känna sig utnyttjad – men alla ska känna att deras berättelse har kraft.
Det visuella språket
I planeringen ingår även hur dokumentären visuellt ska tala till publiken. Dova färger, stilla bilder, kanske tomma offentliga platser – alla val görs med syftet att förstärka känslan av frånvaro. Frånvaro av engagemang. Frånvaro av civilkurage.
Varför det här är viktigt
Vi lever i en tid där individens röst kan förstärkas via sociala medier, men samtidigt har vi blivit tystare i verkliga livet. Den här dokumentären är ett försök att bryta den tystnaden. Den är inte ett svar – men förhoppningsvis en fråga som ställs till rätt publik, vid rätt tidpunkt.
JIMMY STEFFENSEN